Idag öppnar ACT-alliansens första generalförsamling. ACT-alliansen är en av världens största biståndsaktörer och Svenska kyrkan är en av medlemmarna.

Vid årsskiftet bildades ACT-alliansen som består av över hundra katastrof- och utvecklingsorganisationer med kyrklig bakgrund. Svenska kyrkan är den enda svenska medlemmen. 19-22 oktober är första gången som alla medlemmar möts på samma ställe för att välja styrelse och planera för de närmaste åren.

Kyrkor och kyrkliga biståndsorganisationer står bakom mycket av det som görs i världen både när det gäller akut katastrofhjälp, utvecklingsarbete och arbete för att påverka globala orättvisor.

Christer Åkesson, Svenska kyrkans biståndschef tycker att det är viktigt att Svenska kyrkans internationella arbete finns med i ACT-alliansen.

- Vi kan på ett helt nytt sätt vara med och bekämpa fattigdom och orättvisor. Vi blir mycket större och slagkraftigare än om vi jobbar ensamma. Nu kan vi känna stolthet och delaktighet i allt som alla ACT:s medlemmar gör. Och det är över 100 organisationer som arbetar 125 länder. Tillsammans är vi över 30 000 människor som arbetar tillsammans över hela världen.

Lokal förankring

Genom den lokala förankringen finns ACT-alliansen på plats innan, under och efter en katastrof. Något som borgar för att drabbade människor får den hjälp de behöver utifrån lokala förhållanden.

- Lokala partner kan språket, historien och kulturen, och det är ovärderligt när det sker en katastrof. Vi behöver inte flyga in människor utifrån som inte känner de lokala förhållandena, utan vi kan möta utsatta människor på deras eget språk – på ett sätt som de känner igen. Det gör att ACT är överlägset i en jämförelse med andra biståndsallianser, säger Christer Åkesson.

På plats i Tanzania finns från Svenska kyrkan biståndschef Christer Åkesson, internationella policychefen Erik Lysén, människorättsjuristen Sofia Nordenmark och psykosociala experten Else Berglund.

Hela världen, Svenska kyrkans internationella arbete är en del av ACT-alliansen, ett globalt samarbete mellan kyrkor och organisationer för katastrof-, utvecklings- och påverkansarbete. ACT-alliansen består av omkring 100 medlemsorganisationer med 30 000 anställda och frivilliga i 125 länder över hela världen.

Hur många vet att nästan fem miljoner människor är på flykt i Colombia? Den åttonde augusti går Svenska kyrkans rikskollekt till dem som drabbats av en katastrof som inte uppmärksammas så ofta i medierna. Hur mycket vi ger i kollekten varierar: En Växjöbo ger i genomsnitt fem gånger mer än en stockholmare.

– Vi har alla hört talas om jordbävningen i Haiti men hur många vet att närmare fem miljoner människor är internflyktingar i Colombia? Miljontals människor är drabbade av katastrofer som inte får så stort utrymme. Det säger Christer Åkesson, biståndschef för Hela världen, Svenska kyrkans internationella arbete, och fortsätter:

– Ofta är dessa katastrofer alltför långdragna och svåra att komma tillrätta med för att hålla intresset uppe. Med en gåva i kollekten kommer vi att kunna hjälpa en del av de människor som drabbats.

Orättvis rapportering om katastrofer

Runt om i världen finns miljontals människor som har drabbats av katastrofer som inte får medias strålkastare på sig. Somaliska flyktingar i Kenya och Etiopien, närmare fem miljoner flyktingar i Colombia och i södra Sudan lever människorna med en kronisk brist på mat och otillräcklig sjukvård. Situationen i dessa länder och andra bortglömda katastrofer går oftast obemärkt förbi i våra utrikesrapporteringar.

– Det finns en stor orättvisa i hur en katastrof skildras. Det återspeglar sig också i uppbyggnadsarbetet efter katastrofen, berättar Christer Åkesson.

Svenska kyrkans internationella arbete jobbar aktivt med att stödja och lyfta katastrofer som hamnat i skymundan.

– Det är vår skyldighet, som kyrka och humanitär aktör, men framförallt som medmänniskor att stödja dem som drabbats av dessa glömda katastrofer överallt på jorden, säger Christer Åkesson.

Generositeten varierar

1 800 församlingar över hela landet uppmanas att samla in pengar under söndagens gudstjänst. Men det är stor skillnad på generositeten i olika stift. I tidigare rikskollektsinsamlingar har Växjö stift samlat in mest pengar i snitt per medlem, 12,40 kr/person.  Minst i kollekten ges i Stockholms stift där en kyrkobesökare ger i genomsnitt 2,75 kr/person.

Kollektgåvor via sms

Den som inte går i kyrkan har alla möjligheter att ändå ge i kollekten genom att SMS:a ordet Kollekt till 72950. Då dras 50 kronor på telefonräkningen till Hela världen, Svenska kyrkans internationella arbete

Fakta rikskollekter

Rikskollekter beslutas av Kyrkostyrelsen och tas upp i alla kyrkor samma dag till samma ändamål. Rikskollekterna i Svenska kyrkan brukar ge allt mellan en halv miljon kronor upp till 10 miljoner kronor, beroende på ändamål. 2009 års resultat finns bifogat.

För mer information, kontakta:

Kristiina Ruuti

Pressekreterare

018-16 94 75

Hela världen, Svenska kyrkans internationella arbete är en del av ACT-alliansen, ett globalt samarbete mellan kyrkor och organisationer för katastrof-, utvecklings- och påverkansarbete. ACT-alliansen består av omkring 100 medlemsorganisationer med 30 000 anställda och frivilliga i 130 länder över hela världen.

Svenska kyrkan tar bestämt avstånd från det övervåld som den israeliska militären använt vid bordningen av den humanitära flottiljen Ship to Gaza på internationellt vatten och som enligt uppgift skall ha krävt flera människors liv. Svenska kyrkan finns inte med bakom Ship to Gaza men beklagar djupt det som har inträffat.

Våra tankar går idag främst till familjerna till de drabbade och vi känner med dem i deras sorg. Det internationella samfundet måste nu agera för att få till stånd en oberoende utredning av händelserna.

En sådan här dag är det viktigt att inte glömma den stora humanitära katastrofen i Gaza. Den israeliska blockaden av Gaza har under flera år strypt tillförseln av en mängd livsnödvändiga varor och vi instämmer med EU:s utrikeschef Catherine Ashton att blockaden måste lyftas omedelbart.

Margareta Grape

Utrikeschef

Svenska kyrkan

Hela världen, Svenska kyrkans internationella arbetes årliga fastekampanj har gett 12 000 nya givare och totalt 42 miljoner kronor i gåvor till utsatta människor runt om i världen. Det är en ökning med 2,6 miljoner kronor jämfört med förra årets resultat.

Under fastekampanjens sex veckor arbetar ombud, frivilliga och anställda i Svenska kyrkans församlingar med insamling och information om vattensituationen i världen.

– Jag skulle vilja tacka alla som på olika sätt har varit engagerade i fastekampanjen. Det är tack vare er vi har kunnat få ett så bra resultat, säger Mattias Carlsson, insamlingschef för Hela världen, Svenska kyrkans internationella arbete.

Rent vatten räddar liv
Tillgången på rent vatten minskar för varje år och konsekvenserna för människorna, och framförallt barnen, är ödesdigra.

– Varje år dör 1,8 miljoner barn av diarréer som skulle ha kunnat förebyggas med ett glas rent dricksvatten och en toalett, det kan vi inte acceptera.  Att vi ökar insamlingsresultatet innebär att fler människor kan få tillgång till rent vatten, säger Mattias Carlsson.

– Även om resultatet för fastekampanjen ser bra ut får vi inte sätta oss ned och vara nöjda. Utsatta människor runt om i världen är beroende av våra insatser och vårt engagemang, avslutar Mattias Carlsson.

Resultat för kampanjen per stift bifogas.

– Det finns en hel del bra i regeringens utrikesdeklaration, kommenterar Erik Lysén, policychef för Hela världen, Svenska kyrkans internationella arbete. Kvinnors rättigheter i konfliktområden lyfts fram och regeringen ger tydliga besked om att världen måste satsa mer på biståndet för att vi ska nå FN:s millenniemål om att halvera fattigdomen inom fem år.

 – Samtidigt finns det annat där vi ställer oss frågande. Det gäller inte minst bilden av hur Sverige uppträdde under förra årets klimatförhandlingar i Köpenhamn. Det saknas självkritik i Carl Bildts analys efter det havererade klimatmötet i Köpenhamn, säger Erik Lysén.

Bistånd
På biståndsområdet finns positiva besked från regeringen. I utrikes­deklarationen ställer sig Carl Bildt bakom biståndet som ett viktigt sätt att stödja utvecklings­ländernas arbete för att nå FN:s millenniemål och utrikesministern kräver bibehållna eller högre biståndsnivåer. Det är nu fem år kvar till 2015 då millenniemålen ska vara uppnådda. Det är långt kvar innan målen har uppfyllts samtidigt som tiden är kort. Därför krävs kraftsamling och biståndet har en central roll.

Samstämmigheten i Sveriges utvecklingspolitik är viktig. Därför ser Svenska kyrkan fram emot den skrivelse om politiken för global utveckling, PGU, som utrikesministern aviserat. Regeringen bör lämna begreppet biståndseffektivitet och gå över till det mer relevanta begreppet utvecklingseffektivitet: ensamt kan inte biståndet leda till demokrati och ekonomisk utveckling. Det är den totala politiken mot utvecklingsländerna – inklusive handel, bistånd, miljö- och klimatpolitik och migration – som på ett effektivt sätt måste lägga grunden för utveckling.

Demokrati och mänskliga rättigheter
Det är glädjande att Carl Bild särskilt lyfter fram kvinnors rättigheter och markerar att det går trögt att förverkliga jämställdhetsmålen. Även skrivningarna om insatserna för yttrandefrihet och demokrati i utvecklingssamarbetet är ambitiösa, även om det finns en slagsida mot specifikt it-frågor.

Samtidigt hade det här varit på sin plats att lyfta fram vikten av att stödja det civila samhället och demokratins institutioner: media, parlamentariker, kyrkor och föreningsliv. Det hade också varit bra om utrikesministern valt att lyfta fram länder där situationen för försvarare av de mänskliga rättigheterna är fortsatt mycket allvarlig, till exempel i Colombia.

I sin policy för det civila samhället säger regeringen att man skall verka för att civila aktörer kan verka i ett gynnsamt klimat. I länder som Zambia, Indien, Colombia och Etiopien blir manöverutrymmet för civila aktörer och försvarare av de mänskliga rättigheterna alltmer begränsat.

Mellanöstern
Under Sveriges ordförandeskap antog EU förtydligande rådsslutsatser för fredsprocessen i Mellanöstern. Vi välkomnar att dessa återspeglas i utrikesdeklarationen. Ett förnyat europeiskt engagemang för en rättvis fred mellan Israel och palestinierna baserad på folk­rätten utgör ett viktigt tillskott i fredsprocessen.

Samtidigt vill vi understryka vikten av ett brett engagemang i Mellanöstern, som går bortom konflikten mellan Israel och palestinierna och situationen i Irak och Iran. Ett tydligt engagemang i Libanon och ett tydligt stöd för landets väg mot demokrati är en komponent. Att stödja fredsförhandlingar mellan Syrien och Israel en annan. Ett arbete för ökad öppenhet och respekt för de mänskliga rättigheterna i länder som Egypten, Jordanien och Saudiarabien är ytterligare en viktig del av vägen mot ett stabiliserat Mellanöstern.

Jordbruk
Arbetet för livsmedelssäkerhet får stort utrymme i utrikesdeklarationen och det är bra. Samtidigt kan vi konstatera att andelen jordbruksstöd i det svenska biståndet har sjunkit under en lång följd av år för att nu vara mycket liten. Det vore rimligt om biståndets inriktning följde den analys av livsmedelsproduktionens betydelse som nu görs i utrikesdeklarationen.

Utrikesministern lyfter fram liberaliserad handel, öppna marknader och ett effektivt jordbruk för att öka livsmedelsproduktionen och möta en stigande efterfrågan, men nämner inte bönderna eller det faktum att de utgör majoriteten av världens hungrande. Svenska kyrkans erfarenhet är att det är nödvändigt att stärka bönderna och deras tillgång till kapital, mark och marknader om vi ska minska hungern i världen på ett hållbart sätt.

Klimat
Regeringen lovar att med kraft verka för en klimatöverenskommelse för att tvågradersmålet ska kunna hållas. Samtidigt uppvisar regeringen ingen självkritik när det gäller haveriet vid klimatmötet i Köpenhamn: ”där andra svek visade EU sin förmåga”. Denna attityd är märklig – i själva verket bidrog EU till misslyckandet genom att unionen inte i tillräcklig grad tog hänsyn till utvecklings­ländernas positioner. Som EU:s ordförandeland inför och under Köpenhamns­mötet är det en kritik som regeringen måste ta på allvar.

– Precis som Carl Bild skriver i utrikesdeklarationen måste förtroendet återställas för att vi ska komma fram till en klimatuppgörelse, säger Erik Lysén. En global klimat­uppgörelse är bara möjlig om vi i den rika världen ser vårt eget historiska ansvar genom att ta på oss ambitiösa utsläppsåtaganden och låta de fattigaste länderna få en röst och ett starkt inflytande över klimatpolitiken.

– Avslutningsvis är det bra att utrikesministern är så tydlig med att Turkiet bör beredas möjlighet att ansluta sig till EU. Det är något som kan överbrygga gamla motsättningar och visa att EU är en öppen union. Det är också något som Sveriges Kristna Råd tidigare ställt sig bakom, avslutar Erik Lysén.

För dig som vill fortsätta följa vårt arbete i Haiti så har det nu skapats en blogg just för Haitikatastrofen, blogg.svenskakyrkan.se/haiti,  där nu flera av våra nya utsända rapporterar direkt från Haiti!

På återläsande!

– Det är oerhört viktiga veckor som är avgörande för hur vi ska kunna hålla våra löften ute i världen. Vi har lovat våra samarbetspartner att ge dem stöd i deras arbete för att rädda liv och hjälpa människor att få rent dricksvatten, säger Claes Anckarman som är kampanjledare för fastekampanjen.

Målet med kampanjen är att Svenska kyrkans medlemmar, ombud och anställda tillsammans ska samla in uppåt en miljon kronor per dag varje dag under kampanjens sex veckor.

Kända personer startar egna insamlingar på webben, idrottslag tävlar i vattenkampen. Fastekampanjens sex veckor är fyllda med aktiviteter i stift och församlingar. I anslutning till FN:s Världsvattendag i mars kan alla som vill komma och ta ett glas med Hela världen, Svenska kyrkans internationella arbete på centralstationen i Stockholm.

Den som vill bidra till fastekampanjen kan till exempel från och med söndag starta en egen insamling via http://www.svenskakyrkan.se/vatten

– Hela världen, Svenska kyrkans internationella arbete tar itu med de grundläggande problemen, säger Claes Anckarman. Det är viktigare att se till att barn får rent vatten än att satsa på sjukhus som tar hand om barnen när de blivit sjuka av det smutsiga vattnet.

För mer information, kontakta:

Thomas Ekelund
Pressekreterare
018-16 96 93
0730-233 271

Hela världen, Svenska kyrkans internationella arbete är en del av ACT-alliansen, ett globalt samarbete mellan kyrkor och organisationer för katastrof-, utvecklings- och påverkansarbete.

Plusgiro 90 01 22-3, bankgiro 900-122, www.svenskakyrkan.se

I sin motivering skriver tidningen att Gunnel Axelsson Nycander ”driver opinion om globala rättvisefrågor.” Det är särskilt det faktum att Gunnel starkt drivit frågan om klimaträttvisa som gjort att hon är en av Sveriges tyngsta på miljöområdet, enligt tidningen.

 – Gunnel har ett stort engagemang och genuin sakkunskap inom både klimat- och rättvisefrågor, säger Erik Lysén, policychef för Hela världen, Svenska kyrkans internationella arbete.   

– Det har bidragit till att Svenska kyrkan under det senaste åren har etablerats som en aktör i klimatdebatten. Svenska kyrkan har målmedvetet arbetat för att få in de globala rättviseaspekterna i klimatdebatten, inte minst inför klimatmötet i Köpenhamn. Att  Gunnel nu får uppmärksamhet för sitt arbete är mycket välförtjänt!

 Listan är framtagen av en jury bestående av fem miljö- och kommunikationsexperter. Gunnel är ny på listan och finns på plats 97. Samtliga på listan har granskats utifrån sin makt, sitt engagemang, sin ­trovärdighet – och den miljönytta de faktiskt åstadkommit.

 Läs mer på: http://miljoaktuellt.idg.se/2.1845/1.293089/sveriges-miljomaktigaste—har-ar-hela-listan.

Tack för mig!

Jag packar nu för återresa till Sverige. I jämförelse med FN-personalen – som ar arbetat under tuffa förhållanden och sovit med flygplan passerande över huvudena var tredje timme och som efter ett par veckor varit helt slutkörda – framstår tillvaron i tältet på gräsplatten utanför Svenska kyrkans landkontor som rena lyxlivet, även första veckan utan vatten. Nåja, allt är relativt.

Det har varit lika underbart att träffa gamla vänner, se att det hus vi bodde för tio år sedan i står kvar som sorligt att se den ofattbara bedrövelsen i Haiti, tala med alla som drabbats höra om vänner som förolyckats. Jag har lärt mig mycket, och det känns som en förmån att få ha bidragit, om än med en liten begränsad del, till det enorma återuppbyggnadsarbete som nu ska till.

Det bästa har självfallet varit att träffa gamla vänner, det värsta att höra att en svensk journalist liknat haitier vid råttor. Vad ska man säga? Detta värdiga folk som går med högt buret huvud hur mycket elände som än drabbar dem.

Jag undrar just hur vi svenskar skulle agera i en liknande situation? Hur länge skulle vi respektera varandra? Skulle vi hålla lika rent och snyggt, prioritera sophämtning till små spontana tältläger på gatan som haitierna? Snabbt organisera oss och få till stånd ett lokal socialförsäkringssystem för att säkra överlevnaden? Skulle vi leva på gatan och samtidigt gå till jobbet för att hjälpa andra som drabbats på liknande sätt som vi själva?

Jag är inte säker på det. Vi är inte vana att sköta oss själva. Det är haitierna. De har inga myndigheter att ställa till svars. Det har vi. Och det är bra. I en situation som denna – när halva poliskåren i Port-au-Prunce dött, när nästan alla ministeriebyggnader, parlamentet och presidentpalatset rasat samman – är möjligheten till självorganisering den bästa överlevnadsstrategin. Här har vi något att lära. Kanske myndigheten för samhällsskydd och beredskap skulle bosätta sig en månad eller två i Haiti för att lära av människor som lever i extrema fattigom och som nu dessutom drabbats av den största katastrof FN varit med om under hela sin existens.

Idag kom fyra personer från Sverige till Haiti och Dominikanska republiken. Anna Arnborg (Stockholm) och Bertil Åhman (Uppsala) för att undersöka de psykosociala behoven och initiera arbetet tillsammans med lokala partner här.

Det handlar bland annat om att ge barn och vuxna meningsfulla aktiviteter i de tältläger som har satts upp efter jordbävningen. Arbetet sker hela tiden med grupper och inte med enskilda individer.

Peter Botur (Stockholm) och Odd Hansen Matre (Stavanger, Norge) kommer att jobba med personalvård. Många av de lokalanställda är själva drabbade och har förlorat släktingar och sina hem i jordbävningen. Den lokala personalen är vår främsta resurs att nå ut till den övriga drabbade befolkningen och vill ge dem det stöd de behöver stöd för att kunna gå vidare.

Skriv gärna en rad och välkomna dem genom att skriva en kommentar nedan, så kanske de tar över stafettpinnen och skriver mer om Svenska kyrkan i Haiti.

Tack för mig.

Tomas

Santo Domingo, 2010-02-04

Det bubblar under ytan. Igår hamnade jag i en lång bilkö på väg hem från den väst drabbade staden, Leogan, där 80-90 procent av husen rasat. Folk hade stoppat en lastbil med ris och krävde mat. Just nu får vi in ett antal rapporter om demonstrationer och protester av olika slag. Än så länge är det svårt att få en enhetlig bild av läget.

Spänningen verkar tillta. Jag skulle inte bli förvånad över fler demonstrationer och sammanstötningar. Även om haitierna uppskattar det internationella samfundets insatser kan den egna regeringens bristande kapacitet och handlingsförmåga göra att protesterna för oförmågan att svara mot haitierna utsatthet efter jordbävningen riktas mot utländska organisationer och mot att de styr utan inblandning av haitierna. Inom en månad kommer regnet, och folk har ingenstans att bo. Snart finns det risk att det börjar koka.

Foto Paul Jeffrey/ACT Alliance

I de allra flesta fall löper distributionen av hjälpsändningar smidigt. Men ibland går det snett. Några av våra samarbetspartner vägrar delta i distributionen av nödsändningar. Häromdagen blev några av våra medarbetare instängda ett par timmar i en byggnad i det jordbävningsdrabbade området Gressier när de skulle dela ut familjetält. Tältutdelningen, som organiserades tillsammans med en lokal organisation, myndigheter och den lokala polisen gick till en början smidigt. Men när hälften delats ut krävde den lokala polisen mellan ett och tio tält var. En polis slet till sig ett tält och det blev lite stökigt.

För säkerhets skull gick personalen in i en byggnad, men folk stod kvar ett par timmar och ropade utanför. När den kvinnliga polisen skött ett par skott i luften var det inte för att skydda personalen, utan för att försvara det tält hon tagit. Efter ett tag blev det lugnare och de instängda kunde de ta sig ut t.o.m. innan FN-polisen vi ringt in kom dit, så de behövde inte ingripa.

Klicka här för att läsa hela artikeln (engelska).

Hälsningar

Tomas

Port-au-Prince 2010-02-04